Morgon i Kristianstad...ett stilla regn faller i allt det gråa. Peter tog morgonpasset med Astrid och dukade fram frukost så jag fick sova lite lite längre än vanligt:) Astrid och jag hade lite morgonmys i sängen...när jag väl vaknade. Jag märkte att hon ville vända sig mot mig, vilket hon till sist gjorde...och sen över till mage i nästa knyck. Där låg hon några sekunder å kämpade (hon tycker inte om att ligga på mage) sen ser jag hur hon korsar benen och trycker i höger fot i madrassen och vips är hon runt på rygg igen...hon har nu vänt sig ett helt varv...helt av egna krafter...hur cool är hon??!!! Min lilla söta rosenknopp:)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
E de allt? HA! Min dotter kan gå själv, hytta med fingret och säga "ajajajaj" :)
SvaraRaderaOch hur gammal är hon då????!!!! 15 bast va?;)
SvaraRaderaUsch hemska tanke. Min dotter ska vara 1 år för evigt och mamma och pappa ska vara hennes största idoler. Hon ska i alla fall aldrig anamma tonåringarnas hemska beteende :-)
SvaraRaderaHaha...vänta bara gumman...men jag när samma förhoppningar om vår dotter:)
SvaraRaderani små liv...ni vet barn gör inte som ni säger, dom gör som ni gör....o en ett åring för alltid, i my dreams...ha ha ni vet inte va ni har framför er!! fast ja e min dotters största förebild ändå, najs he? H1
SvaraRadera